22 February 2011

En otrevlig apparat

I går var jag och handlade. Med mig hade jag två papperskassar med tomflaskor och tomburkar. Jag var på affären sent så det var inte mycket folk där vilket innebar att jag var ensam i pantrummet. I lugn och harmonisk stämning började jag mata in pet-flaskor och burkar i pant-automaten. Efter några flaskor säger pant-automaten till mig, via displayen, "KASTA INTE IN BURKARNA". De tre senaste pant-objekten returnerades till mig varvid jag försiktigt placerade dom i därför avsett ränna igen. Till saken hör att jag absolut inte "kastade in några burkar". Efter att några pant-objekt till matats in så sa maskinen återigen till mig "KASTA INTE IN BUKARNA". Nu blev jag faktiskt lite stött. Jag kastade minsann inte in några burkar. JAG MATADE FÖRSIKTIGT IN PET-FLASKOR! Efter ett djupt andetag så började jag återigen att försiktigt återigen mata in pant-objekt. Se så där nu gick det bra... ända tills maskinen återigen skrek till mig (via displayen) "KASTA INTE IN BURKARNA". Nu blev jag faktiskt riktigt arg! Pulsen steg och adrenalinet sköt i höjden, blodtrycket närmade sig maximum. Jag kände mig faktiskt illa behandlad av en apparat! Den skrek ju åt mig och dessutom hade den faktisk fel. Efter några djupa andetag och en form av intensiv och effektiv yogaliknande tankar så bytte jag pant-maskin. Tyvärr så skrek också den en gång åt mig "KASTA INTE IN BURKARNA" men då kanske jag faktiskt just kastade in burkarna så jag tog det med ett leeende. :-)

Efter denna händelse och med lite distans så känns det lite märkligt att känna sig illa behandlad av en apparat. Jag är förmodligen inte ensam eftersom jag i grund och botten är en harmonisk person med lååång stubin och ett stort tålamod. Förhoppningsvis byts den oförskämda texten ut av ansvarig programmerare till något mer vänligt, typ "Förlåt, men av någon anledning hinner jag inte med att ta emot dina flaskor eller burkar i den takt du matar in dem" i nästkommande programversion.

"KASTA INTE IN HANDDUKEN" Du kan behöva en dush.

20 February 2011

Länge sedan...

Jag har slarvat med att uppdatera min blogg. Jag skäms. Här kommer en mycket kort resumme av den första månaden anno 2011. Min Vasaloppssatsning sprack samtidigt som min muskel på baksidan av vänster lår i mitten av januari. Numera promenerar jag och det är den enda motionsform hittils. I morgon tänkte jag dock starta med styrketräningen igen. Jag ska fokusera på att stärka mina löparmuskler var de nu kan sitta någonstans. Jag har fått båtplats! Det är den bästa nyheten so far. Nu på tisdag startar också min skärgårdsskepparkurs. Tänker mycket på segling och hur jag ska rusta båten inför sommarens segeläventyr.
Jag ska försöka bättra mig och hålla min blogg en aning mer aktuell än hittils.